I get the strangest feeling
det är det här som kallas lugnet före stormen
What's wrong? Why arent you smiling?
Frågan kom upprepade gånger under dagen, från flera håll och de oroade ansiktsutrycken fick mig till slut att skratta.
Så säger jag att det är mycket på gång, mycket att tänka på och jag är inte ledsen men trött och borta i tankarna. Det räcker inte som ursäkt, tydligen.
You're a machine. You don't get tired. and you're always smiling.
Kom tillbaka från ett mycket lyckat sverigebesök igår, solen sprack igenom molnen i takt med att flygbussen närmade sig waverley station och trots att det var någorlunda vindstilla kunde jag ändå urskilja doften från bryggeriet där jag släpade mitt 9.58kg tunga handbagage över princes street i hopp om att hinna ladda mitt busskort innan lothianbuses stängde för dagen.
Träffade Ylfa, drack alldeles för mycket kaffe på tom mage och kände mig snurrig när vi bestämde oss för att gå på bio. Köpte en enorm diet coke och var tvungen att kissa tre gånger under filmen.
Tillbaka på jobbet idag, folk var förvånade över att jag var brun (or well, red. you're not really tanned but RED. in the face.) för i sverige har vi snö året runt. och ja, så gillade de inte att jag inte log heller som sagt.
man kan inte alltid leverera.
Om de närmsta dagarna skulle vara ett substantiv skulle de vara FÖRBEREDELSE. mental och praktisk.
Nästa veckas substantiv är NYSTART. Ny lägenhet, nytt jobb. ny Johanna.
Kärlek!
picture perfect memories
Måndag kväll, och det känns.
Veckodagar tappade lite i värde när jag började jobba 7 dagar i veckan, en onsdag är ungefär lika spännande som en fredag nuförtiden. Men idag har det verkligen varit måndag hela dagen. Våren är här, och var med blandade känslor jag satte mig på bussen på väg ut mot straiton och ikea. Det visade sig att jag inte var den enda som inte var sugen på att spendera dagen i den stora blåa boxen - restaurangen var tom på folk hela dagen och det kändes som mitt skift aldrig skulle ta slut. The UK manager kommer på besök imorgon, så det var mycket skrubbande och skurande för att få stället skinande.
Sen bar det av hemåt, solen var fortfarande uppe så jag tog en promenad och njöt lite av den friska luften.
Nu sitter jag och dricker honungsvatten och ser på superbowl-avsnittet av glee, och planerar att gå och lägga mig så fort jag har publicerat detta inlägg. Jobbar 8.30-21 imorgon, men sen på onsdag har jag eftermiddagen ledig och jag tänker mig en tur in till town för att spendera lite pengar.
En vecka till Sverige, låt oss hoppas det går fort!
Kärlek.
like a glass of water longing for the ocean
Iallafall, off to bed.
fresh start.
Jag har tänkt återvända och claima min plats i cyberspacet, och återuppta det aldrig speciellt regelbunda bloggandet jag försökte mig på förra året. Främst eftersom jag finner nöje i att utrycka mig själv i skrift, men även för att jag känner en viss skyldighet gentemot alla mina fans i att hålla dem uppdaterade i mitt åh-så-intressanta liv.
Idag till exempel, alla hjärtans dag som det var och allt, jobbade jag. Ett miniskift på sex timmar, som närmare kändes som sex minuter. Sjukt mycket folk, som ville ha sjukt mycket paninis toastade, som var sjukt petiga när det kom till varma drycker. En slät svart är tydligen inte värt mycket längre. När de dessutom ber om en "black filter coffee please" och sedan ber om att få en extra shot av espresso i och kanske lite varm mjölk på sidan måste jag utnyttja hela min ganska bristfälliga självbehärskning för att inte be dem dra åt helvete.
Det är sportlov i midlothian, vilket är orsaken till varför det är ungefär dubbelt så många kunder än vanligvis. Jag som trodde att mitt hat mot skollov skulle sluta när jag arbetade min sista dag som au pair, men tji fick jag!
Sedan åkte jag hem, åt lite pesto pasta, tittade på glee och pratade med mor och far en stund. Blev en runda till tesco där tvättmedel, granola bars och lite mer pesto inhandlades.
Nu är det en kopp earl grey som gäller innan jag beger mig mot sängen. Imorgon är det 11 timmar i den stora blå plåtburken som gäller. 62h arbetsvecka sitter fint i lönebeskedet den 25:e.
Kärlek!
The sun keeps shining through the pouring rain
Andra anledningar till att dagen är speciell är att The Fringe har sin officiella start idag, och det är dessutom exakt ett år sedan Carina intog Edinburgh, något som ska firas i eftermiddag. Gärna med en gratisshow på nyss nämnda festival. Det finns en del att välja på, liksom. Över 2400 i år, har jag hört. Vilket är smått sinnesjukt.
Vandrade ner Royal Mile igår med mina svenska vapendragare, första prio: lämna ut CV's till allt och alla som visade minsta intresse. Vi blev lite distraherade av alla konstnärsjälar som desperat gav utlopp för sin kreativitet mitt på gågatan, men det var vackert. Skumt, tyckte Johan. Men vackert.
Edinburghs befolkning tredubblas i augusti månad, och turisterna har vallfärdat hela veckan. De verkar allihop tycka att det är en bra idé att tvärstanna mitt på Princes street för att beundra slottet, ta ett kort eller bara stanna för stannandets skull. I don't mind, det är ju knappast så att jag var mycket bättre för ett år sedan.
Nu ska jag hoppa in i duschen, för att sedan tillsammans med min käre bror ta mig i kragen och få lite gjort innan det är dags att möta Carina inne i centrum. Betala hyran på urban dream, och sen försöka ordna upp våra bankkonton på barclays.
Ha en bra fredag!
Kärlek!
none but ourselves can free our minds
Efter en tripp till Edinburgh council i morse, ett besök som för övrigt lyckades göra mig livrädd och lycklig inom loppet av två minuter, var det bara en sak som fanns i mitt medvetande; intervjunerver.
IKEA var intressant och smått bisarrt, när HR chefen genom en powerpointpresentation stod och förklarade för mig och en hel del andra hur mentaliteten i småland har format detta företag kände jag mig mer svensk än någonsin. Trots att jag inte har blont hår, är socialt kompetent eller trivs med att gå runt naken i publika sammanhang.
However, ett antal samarbetsövningar och lite enskilda skrivuppgifter senare var det dags att ta bussen hem. Trots att jag verkligen försökte hålla mig vaken så sov jag nästan när busschaffuören kom upp och sa att vi nått vår slutdestination. Jag kikar ut genom fönstret, inte nyvaken men ändå inte helt vid medvetande. Jag har ingen aning om vart vi är, men det känns inte som att jag varit på bussen speciellt länge. Och jag hade ju faktiskt inte somnat. Eller?
- Um, so where are we then?
- Crewe toll, dear.
Jag funderar frenetiskt. Det säger mig INGENTING.
- Oh. When did we pass princes street?
Han skrattar. Jag tackar gudarna för att jag för en gångs skull stött på en mänsklig busschaffuör i kollektivtrafikens djungel av lättirriterade djävlar. Han förklarar vänligt att det var en part-route buss, och jag inser snart när yrseln har lagt sig och jag lyckats lokalisera mig igen att jag kan ha varit på bussen i max en kvart. Lyckat.
Hittade som tur var ett nytt stopp ganska snart, och det dröjde inte länge innan en buss som faktiskt skulle till princes street kom förbi. Jag höll mig hel-vaken den resan, bör kanske tilläggas.
När jag äntligen kom hem noterade jag att vi bor granne med butiken CP-lights, något som jag fann så roligt i mitt utmattade tillstånd att jag var tvungen att skratta högt. Nu tror mina grannar att jag är sinnesrubbad, men det var värt det. Bild kommer, när jag hittat min överföringsladd.
Nu ska jag sova.
Kärlek!
somliga ljus brinner aldrig ut
I övrigt har inte mycket spännande hänt. Delat ut CV's, taggat inför morgondagen - IKEA! Kommer bli väldigt intressant att se om jag är svensk nog. Det är nämligen ens kompabilitet med den svenska kulturen som avgör huruvida man är passande eller ej. Skulle tagit med mig folkdräkten, alltså. Var och tog en Diet Coke på en svensk pub tidigare ikväll, det måste ju räknas som något. De sålde delikatobollar och punchrullar vid disken, under etiketten "Swedish sweets" eller något liknande.
Nä, nu ska jag öva på nationalsången.
Kärlek!
FÖR HJÄRTAT PUMPAR UTAV NITROGLYCERIN
Jag fick mail till slut. Tack, men nej tack, var väl innebörden även om de formulerade det annorlunda.
Trevligare. Artigare. Samma budskap either way, och arbetslösheten fortsätter. Har sökt en del idag också, och på tisdag är det IKEA som gäller. Imorgon bär det av mot centrum för att smilande fråga om vacancies. Det kommer gå. (vi kan gå genom eeeeeld)
Annars har dagen varit bra. Tränade, drack kaffe på ocean terminal och njöt av ett händelserikt F1-lopp. Sökte jobb. Såg friidrotten, och trots britternas bristande förmåga när det kommer till att täcka ett EM så gjorde liveuppdateringarna på internet det hela ganska spännande ändå.
Nu dricker jag mitt kvällskaffe, lyssnar på Oskar Linnros och försöker klura ut om jag möjligtvis sitter på en dold talang och vad den i så fall skulle vara. Jag skulle ju kunna vara en grym speedwayförare, till exempel. Hur ska jag veta när jag aldrig testat?
Oskar Linnros är ingen dold talang. Han är sjukt duktig. Sjukt snygg. Sjuk. 
Ja ni har rätt, det är nog dags för sängen nu.
Night!
all of the walls are continually changed
Jag anlände till Edinburgh fredag kväll, och trots att jag var hungrig som en häst och regnet hängde i luften kunde jag inte hjälpa att le när doften från bryggeriet slog emot mig samtidigt som jag släpade väskan upp för the waverley steps. En bumpy busstur senare nådde vi lägenheten, och efter ett asdabesök och lite kvällsmat var det i princip dags för sängen.
Gårdagen inleddes med ett missförstånd; jag hoppade glatt ur sängen när mobilen min visade 08.00, för att sedan snabbt inse att jag glömt ställa om klockan. BBC breakfast visade på 07.00, nämligen. Under eftermiddagen var det dags för intervju, och jag tyckte den gick riktigt bra. Sjukt nöjd gav jag mig av hemåt, och inväntade mailet som skulle bli utskickat under kvällen till lyckade kandidater. Jag väntade. Sprang en runda. Väntade. Kollade maniskt mailen varannan minut.
Inget. Mail.
När jag gick och lade mig vid halv elva kändes frasen "du har inga olästa e-postmeddelanden" som ett hånflin, rakt upp i ansiktet. Jag tröstade mig med att "kväll" är ett relativt begrepp, och människor inom den lite mer fria artsy kretsen kanske inte anser att kvällen börjar innan midnatt.
Nä. "Du har inga olästa e-postmeddelanden"
Suck.
What use am I as a heap on the floor?
För tillfället är behovet enormt. Det är även utmattningen, och jag har helt enkelt bestämt mig för att det inte är värt att gå de fem meterna till mitt sovrum för billiga sockerfria vinbärstuggummin. Inte än iallfall.
Selinarnas besök var lyckat i mina ögon, och jag kan inte annat än hoppas att de håller med. Gick bra trots allt som gick emot med askmoln och översvämmningar! Blev ett besök till national museum of scotland, ett ställe jag inte tidigare besökt - dumt av mig, för det var verkligen trevligt! Annars åts det mycket god mat och jag fick ljuvliga gåvor i form av nyponsoppa, blåbärsoppa och knäckebröd. Jag är i himmelriket konstant numera.
Panik utbröt i tisdags när receptionisten till vår hyresvärd informerade oss om att vi hade boende i cirka två veckor framöver och efter det fick klara oss bäst vi kunde. Planet hem till Sverige var i princip bokat när vi morgonen efter gick tillbaka för att kontrollera de praktiska detaljerna med räkningar och så vidare med vår faktiska hyresvärd, bara för att höra att vi inte alls behöver flytta ut och att de kommer hålla oss med boende till lägenheten är ok igen. När nu det blir.
Fredag blir en stressig men rolig dag - inleds med jobbintervju på morgonen, sedan bär det av till Glasgow för att möta far och bror och ta en runda inne på Primark. Mina gamla tvåpundskor är aningen slitna och jag känner att det är dags att kosta på mig ett par till! På kvällen är vi bjudna till Ylfa, och sen blir det Ceilidh-debut på det.
Nu blir det till att koka lite blåbärsoppa, FINT!
Kärlek!
Vatten i överflöd
När jag var liten drömde jag i princip varje natt. Mycket mardrömmar, men även andra, fina saker. Sen jag flyttade till Edinburgh har jag börjat drömma mycket igen. Få mardrömmar, men igår tog det nog tio minuter av vaket tillstånd innan jag insåg att jag faktiskt inte drömde. Att det inte var en mardröm.
Vi lyckas väcka en annan granne, och vid det här laget har läckan spritt sig till vardagsrummet. Vi ringer brandkåren, polisen, försöker få tag på vår hyresvärd utan någon framgång alls, får tag på en rörmokare som lovar att komma direkt men som anländer dryga timmen senare. Vid den tiden hade vi gett upp allt vad hinkar hette, jag och Raphaëlle hade hunnit springa till närmaste polisstation i pyjamas i hopp om att någon skulle kunna hjälpa oss slå in dörren och stänga av vattnet innan taket i vardagsrummet kollapsade helt, och jag hade hunnit få ett utbrott på en sjukt ohjälpsam council-arbetare.
Vid nio fick vi tag på vår hyresvärd, som fixade en ledig lägenhet i leith som vi sover i för tillfället.
Värt att se fram emot är iallafall Selinarnas besök på söndag, planerat in i minsta minut!
Nu bär det av hemåt
eller ja,
till leith.
Kärlek!
Bank Holiday - monday
Första intervjun; PR-staff för The Hive. Det var rätt chill, de kräver inte så mycket av en för att man ska få dela ut flyers för £5.50 i timmen! Tur det, jag har inte så mycket att hämta i erfarenhet när det kommer till PR. Får reda på om jag fått det imorgon, så nu kommer jag inte sova något ikväll, utan istället bara hålla tummarna väldigt, väldigt hårt.
Imorgon har jag och Johan morgonmöte på banken, och sen blir det förhoppningsvis jobb vid 2.30 (hoppashoppashoppas). På kvällen är det starwarstema på the hive, ett måste!
Lägenheten är numera full för första gången sen jag kom hit, det är mysigt och tight. Nu bär det av hemåt, kvällsmat!
Så här kul har man på IKEAs parkering, haha.
Kärlek!
Mig hjärta köttbullstallrik
Det hela skulle kunna bero på att jag precis druckit två koppar kaffe (starbucks size, så egentligen typ fem) på tom mage och är en aning hypad, men jag tror bara det är en liten del av det hela. Det känns som det mesta, efter en månad fylld till bredden av motgångar, går åt rätt håll.
Jag har fått ännu en intervju, till ett jobb som faktiskt skulle täcka alla mina utgifter - hyra och mat inräknat! Morfar lyckades pricka 7 rätt på V75 igår, om en timme går bilen ut mot IKEA och under skype-samtalet med mamma och pappa blev vi lovade en köttbullstallrik - fint! Jag har 300 nya fria SMS på telefonen, jag ska se på en superbra film ikväll och sverigeinvasionen närmar sig med stormsteg.
Vi får behålla lägenheten, och har bestämt oss för att skaffa internet - delat på fyra blir det betydligt billigare och smidigare än att släpa laptopen till starbucks varje dag och vara tvungen att köpa något för att göra ens vistelse ok för personalen.
Jag är glad. Genom-nöjd. Hade jag bara haft ett par hela leggings, så hade livet varit perfekt! Nu är det ändå super-bra. Imorgon blir det till att köpa biljetter - bussbiljetter till glasgow och ceilidh biljetter till fredagen då pappa och johannes är här. Kul, kul!
Nu bär det av hemåt, och sen som sagt; IKEA.
Kärlek!
Everybody knows - I've lost my mind!
Hello sunshine!
Nu sitter jag och lyssnar på Håkan Hellström, och känner hur våren närmar sig med stormsteg. Det må endast vara april, men så länge man håller sig utanför skuggan så är det lätt att inbilla sig annat. Spenderade ett par timmar i princes street gardens igår - lyckades bränna ansiktet på ett sätt som gör mig oerhört attraktiv för omgivningen. Ganska nöjd, får jag allt påstå.
Kom hem från london i lördags morse, det var en upplevelse värd att minnas. Paolo var precis som alltid helt underbar, och mer tur med vädret kan man nog inte ha. Var ett par väldigt roliga dagar, men nattbuss är definitivt inte något man ska ta om man räknar med att anlända utvilad. Det är väl i och för sig något man skulle kunna räkna ut redan på förhand, men jag har alltid haft en tendens att gå in med en alldeles för positiv attityd när det gäller sådana saker.
Nu bär det av hemåt i solskenet, lägenheten är i ett starkt behov av städning och jag är i starkt behov av lite pasta.
Kärlek!
live and love in london!
push me and I won't fall
life happens!
Så slår det mig. Detta är troligtvis min sista kväll som barnvakt. Det är stort, känner jag. Så blir jag lite ledsen, också. Även om jag tycker att det ska bli skönt på många vis. Mina prinsessor.
Princess puppy-eyes
Princess Goldlock
Jag ska tillbaka till Edinburgh, det var allt jag tänkte när jag fick reda på att jag var tvungen att sluta.
Så de sista dagarna har gått åt till CV-skrivande, flygbiljettsbokande och så försöker jag boka intervju för att få mitt national insurance number. Så måste jag fixa ett bankonto också. Är det det här som kallas livet?
Kärlek!
let's fight some polarbears!
Så, lördag kväll. I mitt huvud är det söndag, på grund av ledighet i fredags. Skönt när det är på det viset och inte tvärtom. Sitter i min säng, gråter över min uppsvullna tumme, lyssnar på min nostalgi-spellista på spotify och äter kardemummaskorpor. Vart på Ikea idag, inhandlade lite godsaker. Flädersaft, knäckebröd, skorpor och blåbärsaft. Guld. Inte för att jag vanligtvis åt mycket skorpor eller blåbärssaft innan. Men ändå. Det känns alltid lite bisarrt att ha lite svenska etiketter i skåpet.
Den uppmärksamme kanske reagerade på att jag äter skorpor. I sängen. Ja, jag gräver min egna grav. Det har väl aldrig varit någon större hemlighet att jag inte är den smartaste geten i stallet.
Varit ett bra par dagar nu, det senaste. Spelat lite gitarr. Njutit av solskenet. Hittat en ny favoritserie på youtube. Imorgon ska jag förhoppningsvis inte behöva gråta mer över min svullna tumme, ge mig ut på en lång springrunda och sedan möta upp meike på starbucks för lite roadtrip-planerande.
Ska spara pengar i veckan. Bror min kommer ju om två veckor, trots allt. Då blir det LONDON BABY. Heh. 
Nu ska jag försöka bonda lite med min kudde. Den har inte gillat mig de senaste nätterna. Sista sovmorgonen innan lovet är hel-slut. Aj.
Kärlek!
