push me and I won't fall

OK, så I'm back. Saknat mig?
Nu har jag varit tillbaka i Edinburgh i ganska så exakt en vecka, men det känns som att jag aldrig varit borta, i princip. Har varit en lång vecka, mycket starbucks-chill och en hel del återföreningar. Alltihop var väldigt fint. Bloggandet blir det lite dåligt med, i och med internet-lös lägenhet och brist på roliga saker att informera om.
Jag letar jobb. Som en galning. Ingen vill ha mig. Jag bryter ihop. Sen påminner min söta überfranska flatmate mig om att jag bara letat i en vecka. Sen äter jag lite mer pasta och letar lite till. Så ser det ut.
Nästa vecka blir det dock london i dagarna två - nattbuss är det ultimata transportmedlet. Paolo är den ultimata artisten. Amy är den ultimata kvinnan. Ultimat!
Nu bär det snart av hemåt, magen gör ont av hunger och jag har inte råd med paninis längre - ikväll är det quiz på en närliggande pub, och jag ska passa på att lämna mitt CV också. Två flugor i en smäll, det är fint det.
Hoppas ni har en bra påsk hemma! Jag och Johan firade med lite ägg i morse, och innan quizet är det tänkt att det blir påskmiddag i lägenheten. SWEET!
Kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0