MM, finns det något så härligt som att sova ut en lördagmorgon, och vakna till en riktigt klassisk brittisk brunch? Tror inte det. För tillfället skiner solen genom molnen också, det bidrar till det goda humöret.

Torsdagens äventyr ut till Leith kunde gått bättre, - det finns ingenting som får en att känna sig så liten som 21-årsgräns. Vi fick höra två brill låtar iallafall. För att inte tala om den uppfriskande promenaden vi fick genom Edinburghs skummare delar. Living on the edge!

Tog med flickorna till the botanics igår efter skolan, det var en upplevelse. Galet vackert. Maddy och livie skrek till av lycka varje gång de såg en ekorre. Vilket var ungefär var femte minut. Man måste älska lättroade människor. När vi var mitt i parken slogs båda väldigt plötsligt av ett behov att gå på toaletten - ett par stressade minuter följde. Med barn har man aldrig tråkigt, iallafall.

När jag kom hem gick jag och la mig och sov i en timme - sen var jag redo att möta världen igen.

Nu bär det av till centrum, vi ska shoppa nödvändigheter. Som varma vantar och stövlar.

Kärlek!