Jag borde gå och lägga mig nu, och inte bara för att mina ögon känns torrare än billigt toapapper eller för att min dator varnar för lågt batteri. Jag har både ögondroppar och energi-sladd till förfogande. Men min kropp törstar efter sömn. Massvis med sömn. Den blir aldrig trött på det. (hehe)

Iallafall, skickade precis iväg ett väldigt flummigt email till min kära soulmate på andra sidan vattnet, mitt tredje glas med vatten har halsats (något jag kommer ångra ohyggligt mycket när jag vaknar kissnödig om några timmar), och jag befinner mig lite i ett lyckorus för tillfället. Mina fingrar är väldigt ömma. Jag har spelat gitarr idag, lärt mig lite nya ackord vilket i sin tur ledde till lite nya sånger. Inte bara amazing grace, alltså. Den nya teach yourself guitar-boken jag har köpt är ace. Att spela Bob Dylan, Beatles och Elton John när man kan tre ackord är heaven on earth!

Så, jag tänkte att detta klippet får sammanfatta dagen. Gitarr-lektion på en brutalt bra låt, covered av en brutalt bra artist. Vår värld skulle inte vara riktigt lika bra om inte Will Rendle var i den, det är en sak som är säker. Inte bara för att det är ganska brutalt imponerande att lyckas sjunga EMANCIPATE med flow. Eller för att han är den coolaste personen carina inte känner. Men kanske för att han har rosa hår, för tillfället, och för att han försöker dra ner på "wacky backy"(myspace-bloggar hjärta). Och för att han är sjukt talangfull, förstås.




Kärlek! (none but ourselves can free our minds)

Just de orden var de första som slog mig när jag vaknade i morse, helt ärligt. Klockan var 06.30, morgonen var seg - men it's a beautiful day var soundtacket inne i mitt huvud.

Och det är sant. Solen skiner, det är fredag, jag har på mig min favoritkjol och tack vare att vi numera har landline kan jag konversera med rhino utan att det kostar ett öre ikväll.

Life is good!

Nu bär det av till St Andrews för att hämta Mr Jack Sparrow och Miss Lady Gaga, jag tror det blir solglasögon på. Främst för att det känns vårigt. Inte för att de egentligen behövs.
Jag gillar våren.

Kärlek!

Inledningsvis;
JAG HADE RÄTT!

Så mycket utav en besserwisser är jag, att även om det hade varit till min egen fördel om jag hade haft fel, så kan jag inte låta bli att njuta av det faktum att jag hade rätt.

Vad svamlar jag om?
Jag blev sjuk, en timme efter förra inlägget publicerats så låg jag kallsvettig i min säng, och hur den natten sedan utvecklades är det nog ingen som skulle uppskatta om det blev satt i skrift.
Det var ingen dans på rosor, iallafall.

Mår bättre nu - har precis haft mitt första relativt riktiga mål mat, och känner mig fit for fight i de flesta avseenden. Har precis avslutat en sång-session där jag på säker stämma underhöll flickorna med lite svenska vaggvisor. Trollmors visa var högt uppskattad, det vill jag lova. Nästa gång får vi se om det blir "gå och lägg er så sjunger jag en visa" eller "gå och lägg er annars sjunger jag en visa". Tiden får utvisa!

Imorgon blir det lite au-pair umgänge, och på lördag bär det av till southampton för lite alkoholintag! Känns bra. Umgänget. Inte nödvändigtvis alkholintaget.

Nu blir det att fixa det sista inför morgondagen, och sen bär det av mot sängen. Imorgon blir det fredagsdans, och flickorna har utklädnadsdag i skolan. Livy ska vara jack sparrow, och maddy ska vara lady gaga. Båda två, helt klockrena.

Kärlek!

Äntligen fredag, det har varit mitt mantra hela dagen idag. Äntligen fredag.

Veckan som gått har gått precis lika fort som veckor alltid gör, men till skillnad från de flesta andra veckor så har jag faktiskt fått en hel del gjort! Måndagen inleddes med gyminduktion - jag testade allt, maskiner, fria vikter, spinning osv. Resulterade i en brutal träningsvärk, även om jag stretchade i säkert tjugo minuter. Var även där igår, och planerar ett besök imorgon. Har saknat lukten av torkat svett, mm!

Har insett att det cambridge-test jag tog inte räcker för att studera på universitetsnivå i storbritannien, och i tisdags gick jag till waterstones och införskaffade mig en engelskabok för att förbereda mig för IELTS.
Jag hittade en, som såg fin ut. (det är viktigt med en bra layout på läroböcker) frågade den ansvariga på avdelningen om det verkligen var en "lär dig själv"-bok, eller om den var avsedd för att användas tillsammans med en lärare. Hon försäkrade mig om att det var en självstudie-bok, jag betalade och gick hem. Det var ingen självstudiebok, kom jag fram till efter jag arbetat ett par sidor. Sweet. Det ska nog gå bra ändå - håll tummarna för mig den 20:e februari!

I övrigt så mötte jag en fransyska på väg hem från gymmet igår - hon var precis lika nyinflyttad som jag, och jag ska troligtvis möta henne och en tyska imorgon. När jag frågade henne om hon ville mötas över en kaffe på dagen eller över en pint under kvällen, svarade hon "yes" och nickade kraftigt. Jag känner på mig att morgondagen kommer bli full av underbara missförstånd.

Idag har jag registrerat mig hos en doktor, tagit första steget i att öppna mitt egna brittiska bankkonto och tagit hem papper för att registrera mig hos en NHS-tandläkare.




Stressig, stressig vecka. And how I love it!

Nu sover flickorna (äntligen) sött i sina sängar, och jag lovar att det dröjer inte länge innan jag gör detsamma.

Kärlek!

Okej
Långt uppehåll – få ursäkter.
Det gick vi igenom igår, right?

Mycket har dock hänt, en flytt och ett sverigebesök, bara för att nämna något. Huset, som för övrigt är alldeles underbart vackert och betydligt varmare än det som lämnades bakom, är fortfarande internetlöst. Jag inser därmed hur beroende jag är, hur patetiskt uttråkad jag blir. Hur mycket mer pengar det krävs att läggas på mobilen. Hur svårt det är att faktakolla något man funderar över. De jordbävningsdrabbade i Karibien är alltså i himmelriket, i jämförelse med stackars mig.

Hur som helst- med en grande tea kommer man långt på starbucks, och här planerar jag att spendera en stor del av min dag. Har inte mycket annat för mig, om jag ska vara ärlig. Bekantskaperna haglar inte än, så att säga.

Ett långt inlägg väntar alltså.
Jag ska försöka lägga in lite bilder också, närmare bilderbok än Brott och straff, alltså.
Alltså.

Ok; Sverige. Går egentligen att förkortas med tre små bokstäver (MYS), men jag ska försöka utveckla mig lite, det är sådant som ger ett bra betyg, vet ni. Överrasknings - hemkomsten var precis så rolig som jag trott att den skulle vara, och det var alldeles underbart att komma hem till ett julpyntat hus. Gick runt och tog in alla dofter det första jag gjorde när jag kom hem – älskar doften av vårt hus. Den man bara känner när man varit borta ett tag, som när man kommer hem efter att ha spenderat någon vecka i olofsbo, eller på helgerna när jag bodde i växjö.

Pepparkakshus gjordes, ullared besöktes (x2), julsånger spelades, julklappar utbyttes (TACK!), kort spelades, mat åts, julgranen kläddes, det var helt enkelt en riktigt bra vecka, fylld till bredden med diverse juliga aktiviteter. Det var obeskrivligt trevligt att vara omringad av det bekanta – saker och människor jag känner väl och som känner mig väl. Jag omfamnar det okända, don’t get me wrong. Men jag gillar det bekanta väldigt mycket, också.

.

Den 27 bar det av till Edinburgh igen, och även om en vecka kändes väldigt knappt för att hinna med allt som gärna hade hunnits med, hade jag ju i alla fall HOGMANAY att se fram emot. Och det gjorde jag. Något väldigt.  När jag kom möttes jag även av ett paket med finfina presenter från ulricehamnstomten, ett väldigt trevligt välkomnande!

Tacos med au-pair vänner i Johans lägenhet, följt av Edinburgh streetparty var något sjukt nice, när tolvslaget kom och fyrverkerierna började avlossas från slottet stod jag i massan och väntade på ett auld lang syne- allsång som aldrig nådde oss. Synd, men kvällen var tip top ändå. Jobb dagen efter ledde till att jag och carina avstod clubbing och istället började slira hemåt runt ett. Dryga timmen senare kom vi hem, min favoritstad är ännu mer randomt social när det nalkas hogmanay, visar det sig!

Måndagen därefter började Den Stora Flytten, och kaoset var ett faktum. Min uppgift under hela första dagen var att hålla flickorna ur vägen, så vi slog läger i stora tv-rummet och såg på TV hela dagen framför brasan. Relativt behagligt jobb, men barnprogram är definitivt inte till för att ses på hela dagen. En aning hjärntvättad var det dags för hotell-övernattning, råkade hamna cirka två minuter från Johans lägenhet, något Carina kommenterade ”too bad for him”, men jag var nöjd i alla fall!

Andra dagen åkte tv:n ut, och en massa dammsugande och lika mycket te-raster senare var huset tomt på prylar och dessutom i princip alldeles rent.

När jag vaknade på onsdagen, slog jag automatiskt på bbc för att se morgonnyheterna. Det första jag ser är kvaddade bilar. Extrema vädervarningar över hela UK, kommer därefter. Lämna inte huset om det inte gäller liv eller död, uppmanas man. Det har snöat ganska kraftigt under natten. Och plötsligt förstår jag var de menar när de säger att jag som är från sverige måste vara mer van vid snö och kyla.

Visst, det är snö. Ganska mycket på vissa ställen till och med. Men det kaos som pågick – jag förstod det inte riktigt. Vinterdäck existerar tydligen inte här. Och de hade inte tillräckligt mycket salt för att täcka mer än de allra största vägarna. Idioter.

However, vi åkte i alla fall. Och cirka 12 timmar senare var vi framme. Salisbury är vackert och litet, men de har ett hmv, next, superdrug och starbucks. Mitt överlevnads-kit!











Nu ska jag.. fundera på hur sjukt det är att jag har en nära vän som är 20. Ej tonåring, men ansvarsfull vuxen. Jag ryser.

Kärlek!

Efter en snabb titt i spegeln inser jag att en hårfärgning är ganska akut,
och efter en inte lika snabb titt bland mina mobilbilder känner jag ett behov att dela med mig
dels av bilderna, men framför allt av känslan de skapar. Fast det kanske bara är jag - troligtvis. Men ändå.









För övrigt är jag alldeles för irriterad över att twitter inte fungerar för att det ska vara riktigt hälsosamt, och annars har jag även kommit fram till att efter nyår får det gärna bli vår, eller så. Jag skulle inte tacka nej, eller så.
Eller så.

Iallfall - Flytt till england om fyra veckor. Flickornas leksaker är i princip helt nedpackade, och jag ska snart ta och börja med mina egendomar också. Just nu verkar det som att det blir salisbury till slutet av februari, och sen är jag fri som en fågel igen. Vad som händer då återstår att se, men känslan i maggropen ropar Edinburgh, såklart. Fyra månader är inte ens i närheten tillräckligt för denna stad.

Nu; sömn. Det är en drog som inte går att överdosera.

Kärlek!

Nu sitter jag och lyssnar på fearless i komplett mörker - solen gick ner för över en timme sedan och glödlampan i mitt rum exploderade igår. Hade det inte varit för att jag börjar jobba om 22 minuter så hade jag nog omfamnat mörkret och gått och lagt mig för kvällen nu.

Riktigt nöjd med dagen iallafall - princes street är smockfull med glada julshoppare, och idag stötte jag även på de tre vise männen med varsitt blåsinstrument. Fulländade upplevelsen, så att säga.

Arthurs seat i söndags var högt och blåsigt, men fruktansvärt trevligt! tog på krafterna, men efter lite glögg på toppen var allt bra igen.

nä, nu blir det en femminuters powernap, innan jag ger mig på flyttpackningen igen.

och stinha - storbritannien tillhör de få priviligerade länder med spotify, no need for premium här inte! ;)



Kärlek!

Ok, så en snabb uppdatering i vad som händer för tillfället:

IKEA-pepparkakorna som är tryggt undanstoppade i min garderob har skrikit mitt namn oavbrutet hela eftermiddagen, (båda mellannamnen och efternamn medräknat)
December har tagit med sig minusgrader och jag befinner mig konstant i ett tillstånd av huttrande och skakande.
Vi har nu officiellt tre julgranar i huset.
Jag har laddat ner google earth, vilket har lett till att min redan trötta dator låter som att den kämpar för sitt liv. Värt det - jordklotet är det mest inspirerande jag vet.
Taylor Swift ger mig gåshud igen och igen, nästa gång hon besöker london står jag längst fram och trycker gallret.
Jag såg på ett program när jag gjorde flickornas packlunch om hur man blir lika vacker som cheryl cole. Deprimerande, krävdes mulled wine-te för att komma ur den svackan. Och lite RP. Sen var allt bra igen.

Jag försöker hålla tillbaka - när jag startade denna bloggen var jag fast besluten att den skulle vara mer seriös med mina försök att dölja den 14åriga flicka som gömmer sig under min 19åriga fasad. Ibland klarar jag det inte.
 

Kärlek!

Det är dags för ett konstaterande: det har varit en underbar, väldigt intensiv, helg!

Inleddes dock lugnt med en chillax fredag - ett besök till simhallen var ungefär allt jag orkade kosta på mig i ansträngningsväg. Lördagen inleddes med julmarknadsmys, följdes upp av ett besök på slottet och avslutades med en spansk födelsedagsmiddag. Julmarknaden tror jag att jag utan problem skulle kunna besöka ett par gånger om dagen utan att tröttna, och när slottet är gratis finns det inte mycket i världen att klaga på. Om man för en stund glömmer bort krig och svält, förstås.

I morse blev det tidig uppstigning - 08.30 stod carina utanför min dörr, redo att ge sig av mot ocean terminal och biobesök. Vem går på bio 09.30 en söndagmorgon kanske man frågar sig? Well, det var jag, carina och.. fem till. Fler än vi räknat med, måste jag säga. 130 minuter (varav 36 ren underhållning) och ett antal suckande läten senare tog vi bussen in till centrum, mötte upp min käre bror och gav oss iväg mot ikea. Patetiskt, men underbart. När vi kom tillbaka gick jag och min vän på adventsgudtjänst i st marys cathedral - lite väl högtravande för min egen smak men ändå en bra avslutning på helgen!

Nu sitter jag i flickornas rum och håller allt ont borta med mitt vakande öga, och så fort de har somnat så bär det nog av till sängs för egen del också. Efter att jag har googlat taytay's abs, vill säga.

Kärlek!