Just som jag trodde att våren var på väg (det kan väl ha varit lite väl optimistiskt kanske) så försvann varje liten dröm om vårblommor och fågelkvitter när snön återvände i eftermiddags. Jag var på väg hem från Ylfas värdfamiljs hus, hon bor där den här veckan när föräldrarna är iväg till Hawaii, snön öste ner och eftersom det varit fint väder när jag lämnade lägenheten i morse hade jag mina converse och vårjacka på. Tårna domnade bort snabbt, ansiktet kändes som en stor jäkla iskub och jag tyckte riktigt riktigt synd om mig själv.

 

Det är då jag passerar en uteliggare, som sitter täckt med tidningspapper och faktiskt skakar, som jag inser att det kanske inte var så synd om mig trots allt. 20 minuter senare satt jag under min värmefilt och kollade på tv.

 

Imorgon ska jag prova på en kul grej - jag ska ta ett kort i timmen hela dagen och sen posta dem här. Så får ni se hur en måndag ser ut för mig! Spännande spännande.