Äntligen fredag, det har varit mitt mantra hela dagen idag. Äntligen fredag.

Veckan som gått har gått precis lika fort som veckor alltid gör, men till skillnad från de flesta andra veckor så har jag faktiskt fått en hel del gjort! Måndagen inleddes med gyminduktion - jag testade allt, maskiner, fria vikter, spinning osv. Resulterade i en brutal träningsvärk, även om jag stretchade i säkert tjugo minuter. Var även där igår, och planerar ett besök imorgon. Har saknat lukten av torkat svett, mm!

Har insett att det cambridge-test jag tog inte räcker för att studera på universitetsnivå i storbritannien, och i tisdags gick jag till waterstones och införskaffade mig en engelskabok för att förbereda mig för IELTS.
Jag hittade en, som såg fin ut. (det är viktigt med en bra layout på läroböcker) frågade den ansvariga på avdelningen om det verkligen var en "lär dig själv"-bok, eller om den var avsedd för att användas tillsammans med en lärare. Hon försäkrade mig om att det var en självstudie-bok, jag betalade och gick hem. Det var ingen självstudiebok, kom jag fram till efter jag arbetat ett par sidor. Sweet. Det ska nog gå bra ändå - håll tummarna för mig den 20:e februari!

I övrigt så mötte jag en fransyska på väg hem från gymmet igår - hon var precis lika nyinflyttad som jag, och jag ska troligtvis möta henne och en tyska imorgon. När jag frågade henne om hon ville mötas över en kaffe på dagen eller över en pint under kvällen, svarade hon "yes" och nickade kraftigt. Jag känner på mig att morgondagen kommer bli full av underbara missförstånd.

Idag har jag registrerat mig hos en doktor, tagit första steget i att öppna mitt egna brittiska bankkonto och tagit hem papper för att registrera mig hos en NHS-tandläkare.




Stressig, stressig vecka. And how I love it!

Nu sover flickorna (äntligen) sött i sina sängar, och jag lovar att det dröjer inte länge innan jag gör detsamma.

Kärlek!

Okej
Långt uppehåll – få ursäkter.
Det gick vi igenom igår, right?

Mycket har dock hänt, en flytt och ett sverigebesök, bara för att nämna något. Huset, som för övrigt är alldeles underbart vackert och betydligt varmare än det som lämnades bakom, är fortfarande internetlöst. Jag inser därmed hur beroende jag är, hur patetiskt uttråkad jag blir. Hur mycket mer pengar det krävs att läggas på mobilen. Hur svårt det är att faktakolla något man funderar över. De jordbävningsdrabbade i Karibien är alltså i himmelriket, i jämförelse med stackars mig.

Hur som helst- med en grande tea kommer man långt på starbucks, och här planerar jag att spendera en stor del av min dag. Har inte mycket annat för mig, om jag ska vara ärlig. Bekantskaperna haglar inte än, så att säga.

Ett långt inlägg väntar alltså.
Jag ska försöka lägga in lite bilder också, närmare bilderbok än Brott och straff, alltså.
Alltså.

Ok; Sverige. Går egentligen att förkortas med tre små bokstäver (MYS), men jag ska försöka utveckla mig lite, det är sådant som ger ett bra betyg, vet ni. Överrasknings - hemkomsten var precis så rolig som jag trott att den skulle vara, och det var alldeles underbart att komma hem till ett julpyntat hus. Gick runt och tog in alla dofter det första jag gjorde när jag kom hem – älskar doften av vårt hus. Den man bara känner när man varit borta ett tag, som när man kommer hem efter att ha spenderat någon vecka i olofsbo, eller på helgerna när jag bodde i växjö.

Pepparkakshus gjordes, ullared besöktes (x2), julsånger spelades, julklappar utbyttes (TACK!), kort spelades, mat åts, julgranen kläddes, det var helt enkelt en riktigt bra vecka, fylld till bredden med diverse juliga aktiviteter. Det var obeskrivligt trevligt att vara omringad av det bekanta – saker och människor jag känner väl och som känner mig väl. Jag omfamnar det okända, don’t get me wrong. Men jag gillar det bekanta väldigt mycket, också.

.

Den 27 bar det av till Edinburgh igen, och även om en vecka kändes väldigt knappt för att hinna med allt som gärna hade hunnits med, hade jag ju i alla fall HOGMANAY att se fram emot. Och det gjorde jag. Något väldigt.  När jag kom möttes jag även av ett paket med finfina presenter från ulricehamnstomten, ett väldigt trevligt välkomnande!

Tacos med au-pair vänner i Johans lägenhet, följt av Edinburgh streetparty var något sjukt nice, när tolvslaget kom och fyrverkerierna började avlossas från slottet stod jag i massan och väntade på ett auld lang syne- allsång som aldrig nådde oss. Synd, men kvällen var tip top ändå. Jobb dagen efter ledde till att jag och carina avstod clubbing och istället började slira hemåt runt ett. Dryga timmen senare kom vi hem, min favoritstad är ännu mer randomt social när det nalkas hogmanay, visar det sig!

Måndagen därefter började Den Stora Flytten, och kaoset var ett faktum. Min uppgift under hela första dagen var att hålla flickorna ur vägen, så vi slog läger i stora tv-rummet och såg på TV hela dagen framför brasan. Relativt behagligt jobb, men barnprogram är definitivt inte till för att ses på hela dagen. En aning hjärntvättad var det dags för hotell-övernattning, råkade hamna cirka två minuter från Johans lägenhet, något Carina kommenterade ”too bad for him”, men jag var nöjd i alla fall!

Andra dagen åkte tv:n ut, och en massa dammsugande och lika mycket te-raster senare var huset tomt på prylar och dessutom i princip alldeles rent.

När jag vaknade på onsdagen, slog jag automatiskt på bbc för att se morgonnyheterna. Det första jag ser är kvaddade bilar. Extrema vädervarningar över hela UK, kommer därefter. Lämna inte huset om det inte gäller liv eller död, uppmanas man. Det har snöat ganska kraftigt under natten. Och plötsligt förstår jag var de menar när de säger att jag som är från sverige måste vara mer van vid snö och kyla.

Visst, det är snö. Ganska mycket på vissa ställen till och med. Men det kaos som pågick – jag förstod det inte riktigt. Vinterdäck existerar tydligen inte här. Och de hade inte tillräckligt mycket salt för att täcka mer än de allra största vägarna. Idioter.

However, vi åkte i alla fall. Och cirka 12 timmar senare var vi framme. Salisbury är vackert och litet, men de har ett hmv, next, superdrug och starbucks. Mitt överlevnads-kit!











Nu ska jag.. fundera på hur sjukt det är att jag har en nära vän som är 20. Ej tonåring, men ansvarsfull vuxen. Jag ryser.

Kärlek!