Jag anlände till Edinburgh fredag kväll, och trots att jag var hungrig som en häst och regnet hängde i luften kunde jag inte hjälpa att le när doften från bryggeriet slog emot mig samtidigt som jag släpade väskan upp för the waverley steps. En bumpy busstur senare nådde vi lägenheten, och efter ett asdabesök och lite kvällsmat var det i princip dags för sängen.

Gårdagen inleddes med ett missförstånd; jag hoppade glatt ur sängen när mobilen min visade 08.00, för att sedan snabbt inse att jag glömt ställa om klockan. BBC breakfast visade på 07.00, nämligen. Under eftermiddagen var det dags för intervju, och jag tyckte den gick riktigt bra. Sjukt nöjd gav jag mig av hemåt, och inväntade mailet som skulle bli utskickat under kvällen till lyckade kandidater. Jag väntade. Sprang en runda. Väntade. Kollade maniskt mailen varannan minut.

Inget. Mail.

När jag gick och lade mig vid halv elva kändes frasen "du har inga olästa e-postmeddelanden" som ett hånflin, rakt upp i ansiktet. Jag tröstade mig med att "kväll" är ett relativt begrepp, och människor inom den lite mer fria artsy kretsen kanske inte anser att kvällen börjar innan midnatt.

Så ja, när jag vid sextiden med en stel nacke och huvudvärk bestämde mig för att gå upp, efter en natt fylld med grubblande över hur framtiden ska finansieras (Det är officiellt. Transformationen är fullständig. Jag har blivit min mamma) kände jag mig ändå lite hoppfull.

Nä. "Du har inga olästa e-postmeddelanden"

Suck.

God morgon!