Okej, så 3 rätt på v75 var ju inte så mycket att hänga i julgranen. Men i övrigt har det varit en väldigt trevlig lördag. På grund av att gårdagen var så pass befriad från arbete har det dock känns som en söndag - vilket bara gör det trevligare när man väl inser att det är två lediga dagar kvar innan vardagen börjar igen! 

Så, igår.
Igår vaknade jag med förväntan i bröstet. 
Igår var dagen med stort D.
Igår var dagen gitarrerna skulle anlända.

Jag var färdigjobbad vid 8.45, och sprang snabbt in i duschen för att vara redo vid 9.00. Inget fick komma i vägen för min framtida musik-karriär! Jag var på spänn hela morgonen, och försökte hålla mig på nedervåningen så jag definitivt inte skulle missa ringklockan. Jag väntade. Ryckte till lite så fort en bil körde förbi utanför huset. Klockan blev 10. 11. 12. Carina kommer för att joina mig i väntan. Familjen kommer hem, huset blir en aning kaotisk. Det är då jag ser den - Fedex-bilen. Jag ger ifrån mig ett litet ljud.
Tar emot paketet och textar hela mitt namn, trots han bara behövde efternamnet. Såklart.
LilyRose är här. Ingenting kan krossa min lycka nu.
Så länge flickorna inte slänger ner henne för trappan, iallafall. Jag tror inte att de är allt för imponerade av mina färdigheter så här långt.

För tillfället sitter jag barnvakt, har precis gjort lite instant coffee och ser på casino royale. Imorgon bär det av till andra delen av staden, lunch och bio med Lara ska bli trevligt. Livet är allt bra ibland.

Kärlek!

Det här är Maddy, det vill säga Madeleine, - hon är fem år idag.
Maddy samlar på lamm, tycker om att måla och älskar allt som är rosa, glittrar eller har någonting med Hello Kitty att göra. Rött och lila funkar ganska bra också, eftersom det nästan är rosa. Jag tror aldrig att jag har träffat en flickigare flicka,
eller en sötare flicka, för den delen.



Jag gav henne en snarkande lamby och en poo-lamby idag. Hon gillar lamm, som sagt. Poo-lamby visade sig bli lite av en favorit - inte helt otippat. Kiss och bajs är alltid uppskattat.

Jag tror att tröttheten nu har kommit ifatt mig, vilket känns lite tråkigt. Blir till att gå och lägga sig tidigare idag, hur mycket det än tar emot ibland. Slutade tidigt igår, efter tre rundor till skolan, en dryg timmes vandrande inne på botanics och lite tennisspelande. Gick upp till mitt rum, satte på min "sömn är överskattat"-spellista på spotify, la mig på rygg och stirrade upp i taket, utmattad. Maddy kommer halvspringande in i rummet, ser mig och går fram till sängen. Hon tittar på mig en stund, jag väljer att ignorera henne. Så frågar hon plötsligt lite oroligt, "Jo'anna, do you miss your brothers?" Jag hindrar mig själv från att le, men hennes uppriktiga oro för mig var lite oväntad. Jag svarar att det gör jag, efter vilket hon nickar förstående och svarar "mm, me too".
Sen funderar hon lite, "But you still like us, right?"

She's an adorable little princess, that one.

Kärlek!

Det är när man hittar såna här små paint-meddelanden på sin dator efter en lång dag,
som man funderar på om man inte ska vara au pair resten av livet trots allt.


Ikväll är det babysitting, men innan det ska jag ut och njuta av solskenet. Är fortfarande lite sjuk, men det värsta är över och jag pustar ut och konstaterar att det inte var svininfluensan denna gången heller. 

Hoppas ni har en trevlig lördag där hemma!
Kärlek!

Jag tror att det är viktigt att ha mål och drömmar i livet.
Tror som i att jag vet att det är viktigt.
Jag vill dessutom tro att jag anade det redan innan jag analyserade Möss och Människor i åttan, även om det var då det hela började framstå väldigt tydligt i min hjärna.

Det är drömmarna som gör att man väljer att gå upp på morgonen, för trots att vi inte lever i depressionens amerika kan livet vara ganska surt ibland ändå.

För tillfället har jag många drömmar,
drömmar som skulle kunna ses som långsiktiga mål om det inte vore för att de troligvis aldrig kommer uppfyllas. Dock behöver jag inga kortsiktiga mål för att gå upp numera - det räcker med att veta att jag varje dag kommer mötas av något nytt och outforskat. I skottland.

Men en lägenhet i London, en villa i Edinburgh och ett slott på landsbygden kan väl inte vara så mycket begär i framtident?
Jag ska iallafall lära mig spela gitarr, det var ungefär det jag ville meddela. Nu ska jag iväg och fylla dagen med kreativa tankar.

Kärlek!

Det är efter tre veckor i Edinburgh som man inte längre reagerar när en fullvuxen man går fem meter framför en i kjol och bara ben.
Det är efter fyra veckor i Edinburgh man inser att man finner det attraktivt.
Vad som händer efter fem veckor i världens vackraste stad återstår att se. Jag är övertygad om att det är något underbart, iallafall.

Det har varit en otroligt lugn och trevlig dag, precis så som söndagar är menade att vara. Dagen inleddes med en tripp till Royal Mile, för att bevittna 250 hästar marchera uppför gatan. Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning. Vi firar något, tydligen. En enorm flock hästar ingår normalt inte i ingredienserna för vad jag kallar en bra dag, men jag såg på det hela genom ett starbucksfönster,
på behörigt avstånd och med en caramel macchiato i handen,
så det var ok.
Ett litet steg för människan, ett stort steg för Johannas hästrädsla.

Vi gick vidare till en underbar affär fylld till bredden med roliga T-shirtar, var bittra inne på next och drömde om vår framtida London-flat. Hittade en affär som säljer julpynt året om, mammas version av paradiset med andra ord. Fick mig definitivt att längta till december.

Kvällen förgylldes av de vackraste fyrverkerier jag någonsin sett, och jag lyckades därför bra med att tränga undan tankarna om vad de faktiskt gjorde med ozon-lagret. Jag är en sucker för allt som glittrar. Fyrverkerierna vet jag faktiskt vad de var för - de var avslutningen på Edinburgh International Fringe Festival 2009, och inverlieth park var smockad med människor. Trevligt med kallt, ser fram emot Hogmanay!

För att hjälpa min stackars känsliga hy igenom en tung vinter köpte jag aloe vera ansiktsmask idag, så för tillfället ser jag ut som grinchen. alternativt en otränad hulken, men det spelar ingen större roll då de båda är relativt oattraktiva. Jag känner dock att möjligheten att förändra mina ansiktsdrag fullständigt har försvunnit, så jag tror det är dags att jag går och sköljer av den.

Kärlek!

I morse riktade Maddy sina stora bruna rådjursögon mot mig och frågade med en brutal uppriktighet om det inte vore bättre om vi åkte båt till skolan. Så ja, det regnar ganska mycket idag. Jag ska tydligen inte räkna med att det kommer sluta innan slutet av februari - välkommen Johan!

När man ändå är halv-blöt är det ju lika bra att man går hela vägen - simning stod alltså på schemat idag. Har precis ätit lite lunch, och satt på mig ett extra par sockar. THICK SOCKS är numera överst på inköpslistan. Dock har jag nu lyckats klura ut hur man sätter på elementen i mitt rum, så Carina inte fryser ihjäl inatt.

Aberfeldy på The Shore Bar ikväll alltså, - första utgången i UK kommer bli intressant. Den kommer innehålla väldigt lite bloody mary och lite mer öl, men framför allt kick-ass livemusik. Om vi hittar dit, vill säga.

Nu ska jag ta en liten nap innan jag beger mig av inåt stockbridge. Funderar på att springa in i lite charity shops på vägen - ett paraply känns numera urgent.

Kärlek!

Torsdag kväll är clear - aberfeldy på en närliggande pub. Fruktansvärt trevligt!
Nu sitter jag bara och väntar på att klockan ska bli 14.45, så jag kan börja traska bort mot Stockbridge Primary School och hämta Olivia. Ska köpa lite diskmedel på vägen. Lika bra att jag går 14.40.

Har varit mycket prat om framtiden de senaste dagarna - vad som ska hända efteråt. Just nu är jag fortfarande väldigt nöjd med att bara veta vad jag ska göra det närmsta året, så jag tänker inte så mycket på det. Dock, framtiden ser ljus ut. Fylld med regn, blåst och "fula" britter i ett land där alkoholproblem är en stor samhällsfråga. Precis det jag drömt om.

Inget för de med svagt hjärta - det här krossar mitt varje gång.