Jag sitter i köket och äter frukost för tillfället, lördag morgon är nog min favorittid på hela veckan. BBC Breakfast, toast och lite earl grey är guld. Jag har tvingat ut valparna i blåsten - det råkar vara "serious weather warning" över hela uk, men det ska tydligen vara lite värre i centrala skottland, och allra värst på östkusten i centrala skottland. Det vill säga runt Edinburgh, det. Valparna är nöjda ändå, det pågår en rugbymatch på andra sidan muren. De ser naturligtvis ingenting, men rösterna är starka och det gör dem otroligt förvirrade, men lyckliga.

Jag har alltid haft en löjlig tanke om att stark vind är ett tecken på att förändring är på väg. Tror att det kommer från någon alternativ film jag såg när jag var yngre, när jag inte riktigt kunde skilja på fakta och fiktion (typ igår, alltså). Hur som helst är det ju något som stämmer idag - Edinburgh kommer inte bli sig likt efter familjen Anderssons besök.

16.35 anländer de till Waverley station, om allt går som planerat och de inte virrar bort sig i Glasgow. Innan jag går dit och möter dem ska jag dock hinna med lite ärenden i centrum, och stärka mig med en caramel macchiato.

Kärlek!