Precis som jag gjorde när jag levde och åt i Växjö, har jag för att få mer känsla i mitt rum satt upp diverse bilder på väggarna. Som de flesta andra som man kan referera till som  "tonåring"
Inget konstigt med det. 
Över den byrå där jag förvarar mina kläder och andra värdefulla ägodelar har jag placerat fyra Lily Allen bilder, alla fyra från hennes photoshoot med Elle tidigare i höst. Varför jag har dem där? Inspiration, hävdar jag. En smått vidrig form av självplågeri, hävdar andra. 

Hur som helst pryder de en del av min vägg, och en gång för ett tag sedan, när flickorna av en av alla möjliga anledningar var inne på mitt rum, frågade de om det var jag på bilderna. 
Om det var jag som var på bilderna av Lily Allen. Världens vackraste kvinna. De tyckte vi var väldigt lika. 
Jag var tvungen att sätta mig ner. Andas. Numera påminner de mig varje gång de får syn på bilderna, om hur lika vi är. Det är sådant som kan göra en dag, kära vänner. Huruvida de säger det för att de faktiskt menar det, eller för att jag ler så brett jag kan, kramar dem och kanske till och med bjuder på ett litet glädjeskutt varje gång, förblir oklart.
Det är de små sakerna i livet man ska ta vara på. Som att man är lik Lily Allen i en sju - och en femårings ögon. 

Men även sånt som att min "shower smoothie" har en "dont drink me!" uppmaning på flaskan. Det är även det sånt som gör att man ler lite, och helt plötsligt känns dagen lite bättre än tidigare. 


 

Hur som hur, idag har jag inte gjort så mycket. Inhandlat lite skor. Ja. Skor som i plural. Två par skor. Yepp.
Ett par high heels från Topshop, och ett par Hush Puppies boots. Båda för under tusenlappen.
Johanna [hjärta] Charityshops!

Nu: en stärkande kopp te innan jag samlar ihop alla lemmar och ger mig av mot den stora vita, aningen mjuka, möbeln som står i mitten av mitt rum. Sängen, kan man också kalla den.

Kärlek!