Jag har tänkt återvända och claima min plats i cyberspacet, och återuppta det aldrig speciellt regelbunda bloggandet jag försökte mig på förra året. Främst eftersom jag finner nöje i att utrycka mig själv i skrift, men även för att jag känner en viss skyldighet gentemot alla mina fans i att hålla dem uppdaterade i mitt åh-så-intressanta liv.

Idag till exempel, alla hjärtans dag som det var och allt, jobbade jag. Ett miniskift på sex timmar, som närmare kändes som sex minuter. Sjukt mycket folk, som ville ha sjukt mycket paninis toastade, som var sjukt petiga när det kom till varma drycker. En slät svart är tydligen inte värt mycket längre. När de dessutom ber om en "black filter coffee please" och sedan ber om att få en extra shot av espresso i och kanske lite varm mjölk på sidan måste jag utnyttja hela min ganska bristfälliga självbehärskning för att inte be dem dra åt helvete.

Det är sportlov i midlothian, vilket är orsaken till varför det är ungefär dubbelt så många kunder än vanligvis. Jag som trodde att mitt hat mot skollov skulle sluta när jag arbetade min sista dag som au pair, men tji fick jag!

Sedan åkte jag hem, åt lite pesto pasta, tittade på glee och pratade med mor och far en stund. Blev en runda till tesco där tvättmedel, granola bars och lite mer pesto inhandlades.

Nu är det en kopp earl grey som gäller innan jag beger mig mot sängen. Imorgon är det 11 timmar i den stora blå plåtburken som gäller. 62h arbetsvecka sitter fint i lönebeskedet den 25:e.

Kärlek!